I dag var Jörgen till tandläkaren. Tidigare har han gått i Köping, men alldeles nyligen fick han en plats i Västerås och i dag var första besöket på den ”nya” kliniken på Bäckby: När jag anlände vid halv åtta på morgonen var det alldeles tomt. Inga andra patienter i väntrummet. Och ingen personal syntes heller till. Men så efter en viss tvekan vid receptionsdisken (man ska väl anmäla sig?) så såg jag att det satt en sköterska i ett hörn så försiktigt gjorde jag mig hörd och frågade sen om man skulle anmäla sig. – Ja, det kan du göra, svarade sköterskan. Så det gjorde jag. Fick vänta i fem minuter innan jag blev uppropad och visad till undersökningsrummet. Och det rummet var väldigt litet och trångt. Och tandläkarstolen stod vänd med ryggen mot dörren. Helt tvärtom mot hur de har det på Folktandvården i Köping, så det kändes väldigt bakvänt att ta plats i stolen. Fast att ta sig ända fram och upp i stolen var inte helt smidigt, för rummet var verkligen litet och trångt och de har ju både utrustning och bänkar och handfat i vägen. Som brukligt skulle det inledas med röntgen. Och nu för tiden kör man tydligen digital röntgen. Så de stoppar in en platta som är typ femton gånger tjockare än de gamla vanliga pappers-plast-bitarna. Och så en sladd på det också. Den fick inte plats i min mun. Så sköterskan fick gå och hämta en barnvariant. Efter lite bök och några kvävda kväljningsattacker och fyra bilder senare så var inte tandläkaren nöjd så hon tog två till bilder. Men då låste sig deras dator, så de fick inga bilder. Så till slut för den sista bilden så fick sköterskan i alla fall gå och hämta en gammal hederlig röntgenbild (eller vad den där saken man stoppar i munnen nu kallas). Till slut konstaterades dock att jag hade två hål som behöver lagas. Två hål á 821 kronor. Tandläkaren frågade så klart också om jag använde tandtråd. ”Jaaadå!” I morse.